Under min utbildning till Frigörande Dans Inspiratör lärde jag känna många nya människor. Ibland dessa var det speciellt en kvinna från Hudiksvall som jag blev extra tight med. Jag besökta henne några gånger och hon kom ner till Gislaved någon gång. Vi gick efter den ettåriga dansutbildningen några andra kurser tillsammans uppe i Dalarna. Den här kvinnan hade fått kontakt med en schaman som skulle komma till Hudiksvall för att hålla i ett föredrag och en meditation. Jag blev inbjuden till detta möte. Nyfiken som jag var, tog jag tåget upp till Hudiksvall för att kunna delta på detta möte. Föredraget skulle hållas på ett café i centrala Hudiksvall. Det var en lördag och efter stängning skulle detta möte gå av stapeln. Innan caféet stängde gick vi dit för att köpa lite fika att smaska på under föredraget. Vi var ett 30 tal människor samlade i caféet när schamanen dök upp. Många av de andra, hade träffat schamanen tidigare. De togs i hand, någon fick en kram och de småpratades lite överallt. Jag visste inte vad det var som jag skulle få se och möta, men förmodligen hade jag målat upp en inre bild av den här schamanen. Nu var den bilden felaktig för han hade helt vanliga kläder på sig. Bilden jag hade inom mig var en man med poncho, läderbyxor (som indianer har), fjädrar och lite annat smått o gott. Det kändes skönt att han var helt vanligt klädd precis som vi.
Vi satte oss i en stor ring och han påbörjade föredraget. Detta föredrag handlade om vad som var på gång energimässigt på jorden och vad vi hade att förvänta oss de närmaste åren. Det var en hel del kvantfysik, som han flätade samman med energierna som vi har runt omkring oss. Det var ett väldigt intressant föredrag och jag blev imponerad av hans kunskap. Föredraget höll han på engelska. Han avslutade föredraget och guidade in oss i en meditation. Efter detta var det frågestund för oss alla. Vi kunde ställa frågor om föredraget eller meditationen. Det var tyst en liten stund, sen kom frågorna igång. Mitt under denna frågestund ställer sig schamanen mitt i ringen. Han vänder sig mot mig och vinkar in mig i ringen. Jag blir alldeles stel. Vad ska hända nu? Hjärtat började slå hårt och snabbt. Det kändes som om det var någon annan som fick mig att resa mig upp och gå fram till schamanen. Väl framme så viskade han till mig: detta är inte jag, det är någon annan som gör detta. Jag fattade ingenting först. Han tog sina armar runt mig och gav mig en varm, innerlig, kärleksfull kram. Jag kände direkt att det var min pappa som kramade mig. Det var pappas kram från julaftonen som återupprepades i schamanens famn. Schamanen viskade samtidigt, min lilla flicka. Det gick vågor i kroppen, fram och tillbaks. Någon del i min kropp ville protestera mot det som hände, hur kunde detta vara möjligt? Hur kunde schamanen veta att min pappa var död? En annan del av kroppen tog tacksamt emot den här kramen som kändes så bra. Jag började gråta, för det kändes verkligen som om att pappa var där och kramade om mig. Schamanen lät mig bestämma när jag var redo att släppa taget om in pappa.
Tårarna rann ner för mina kinder och det kändes varmt i hela kroppen. Till slut släppte jag taget om schamanen och tog ett steg tillbaka. Jag tittade in i schamanens ögon och kände hans ödmjukhet/empati för det som precis hade hänt mig. Det behövdes inga ord, utan jag tackade honom genom tanken och han nickade tillbaks. Jag tackade också min pappa tyst för mig själv, för hans närvaro. Därefter gick jag och satte mig på min stol. Alla satt tysta och väntade på någon eventuell kommentar. Just då kände inte jag för att dela med mig av min upplevelse, utan jag vill bara vara kvar i den en stund till. En fantastisk upplevelse, som jag då inte kunde förklara, men som jag nu kan förklara.
Tack än en gång pappa för att du kom och gav mig den kärleksfulla kramen. Den kramen satte igång många kugghjul som började snurra allt snabbare. En helt ny värld öppnade sig för mig.