Blog Image

Andlig inspiration

Andlig resa från 1995 o framåt

Här kan du läsa om mina olika minnen genom åren där jag mött andevärlden på ett eller annat sätt. Jag berättar också om mina erfarenheter och ger olika tips att möta vardagen på ett enkelt sätt. Detta är min sanning och det kan inte bli din förrän du själv har provat. Först då blir det din sanning.

Möte med schamanen

Andlighet Posted on Mon, July 02, 2018 20:05:53

Under min utbildning till Frigörande Dans Inspiratör lärde jag känna många nya människor. Ibland dessa var det speciellt en kvinna från Hudiksvall som jag blev extra tight med. Jag besökta henne några gånger och hon kom ner till Gislaved någon gång. Vi gick efter den ettåriga dansutbildningen några andra kurser tillsammans uppe i Dalarna. Den här kvinnan hade fått kontakt med en schaman som skulle komma till Hudiksvall för att hålla i ett föredrag och en meditation. Jag blev inbjuden till detta möte. Nyfiken som jag var, tog jag tåget upp till Hudiksvall för att kunna delta på detta möte. Föredraget skulle hållas på ett café i centrala Hudiksvall. Det var en lördag och efter stängning skulle detta möte gå av stapeln. Innan caféet stängde gick vi dit för att köpa lite fika att smaska på under föredraget. Vi var ett 30 tal människor samlade i caféet när schamanen dök upp. Många av de andra, hade träffat schamanen tidigare. De togs i hand, någon fick en kram och de småpratades lite överallt. Jag visste inte vad det var som jag skulle få se och möta, men förmodligen hade jag målat upp en inre bild av den här schamanen. Nu var den bilden felaktig för han hade helt vanliga kläder på sig. Bilden jag hade inom mig var en man med poncho, läderbyxor (som indianer har), fjädrar och lite annat smått o gott. Det kändes skönt att han var helt vanligt klädd precis som vi.
Vi satte oss i en stor ring och han påbörjade föredraget. Detta föredrag handlade om vad som var på gång energimässigt på jorden och vad vi hade att förvänta oss de närmaste åren. Det var en hel del kvantfysik, som han flätade samman med energierna som vi har runt omkring oss. Det var ett väldigt intressant föredrag och jag blev imponerad av hans kunskap. Föredraget höll han på engelska. Han avslutade föredraget och guidade in oss i en meditation. Efter detta var det frågestund för oss alla. Vi kunde ställa frågor om föredraget eller meditationen. Det var tyst en liten stund, sen kom frågorna igång. Mitt under denna frågestund ställer sig schamanen mitt i ringen. Han vänder sig mot mig och vinkar in mig i ringen. Jag blir alldeles stel. Vad ska hända nu? Hjärtat började slå hårt och snabbt. Det kändes som om det var någon annan som fick mig att resa mig upp och gå fram till schamanen. Väl framme så viskade han till mig: detta är inte jag, det är någon annan som gör detta. Jag fattade ingenting först. Han tog sina armar runt mig och gav mig en varm, innerlig, kärleksfull kram. Jag kände direkt att det var min pappa som kramade mig. Det var pappas kram från julaftonen som återupprepades i schamanens famn. Schamanen viskade samtidigt, min lilla flicka. Det gick vågor i kroppen, fram och tillbaks. Någon del i min kropp ville protestera mot det som hände, hur kunde detta vara möjligt? Hur kunde schamanen veta att min pappa var död? En annan del av kroppen tog tacksamt emot den här kramen som kändes så bra. Jag började gråta, för det kändes verkligen som om att pappa var där och kramade om mig. Schamanen lät mig bestämma när jag var redo att släppa taget om in pappa.
Tårarna rann ner för mina kinder och det kändes varmt i hela kroppen. Till slut släppte jag taget om schamanen och tog ett steg tillbaka. Jag tittade in i schamanens ögon och kände hans ödmjukhet/empati för det som precis hade hänt mig. Det behövdes inga ord, utan jag tackade honom genom tanken och han nickade tillbaks. Jag tackade också min pappa tyst för mig själv, för hans närvaro. Därefter gick jag och satte mig på min stol. Alla satt tysta och väntade på någon eventuell kommentar. Just då kände inte jag för att dela med mig av min upplevelse, utan jag vill bara vara kvar i den en stund till. En fantastisk upplevelse, som jag då inte kunde förklara, men som jag nu kan förklara.
Tack än en gång pappa för att du kom och gav mig den kärleksfulla kramen. Den kramen satte igång många kugghjul som började snurra allt snabbare. En helt ny värld öppnade sig för mig.



Mannen ifrån Varberg

Andlighet Posted on Mon, June 25, 2018 21:18:32

Kort efter min pappas bortgång, började mitt sökande på allvar. Budskap från Evigheten (Marlo Morgan), Grottan i snön (Vicki Mackenzie), Förunderligt och märkligt (Lena Katarina Swanberg), Uppvindar (Johan Wretman), En bok för kvinnor som har för mycket att göra (Anne Wilson Schaef) m.fl. är några av de böcker som jag slukade med hull och hår. Det blev en aha upplevelse på många plan. Olika plan i mitt medvetande, som var helt nya för mig. Jag var 3 barns mamman, frun, dottern, systern, väninnan, bokhandlaren, redovisningskonsulten och hälftenägaren till ett annat företag. Med andra ord väldigt många bollar i luften, men roligt var det. Efter några år -97/-98 kom jag också i kontakt med meditationen på allvar. Det var en kvinna från Svenljunga, som hade sitt jobb i Gislaved. Varje gång hon handlade i bokhandeln pratade vi om andlighet, mystik, meditation m.m. Den här kvinnan hade precis varit i Varberg och träffat en man som utförde “kristallhealing”. Hon var exalterad över hans förmåga och kunskap. Den här mannen hade hon bjudit till Gislaved för att hålla i en meditation med tillbehör. När jag skriver med tillbehör, så var det när mannen berättade om auran, energier, våra energihjul (chakran), slagruta, pendel m.m. Jag fick komma med på den här meditationen tillsammans med några av mina vänner. Det blev ett väldigt intressant möte. Efter detta möte vill jag bara ha mer av detta. Vi var en grupp på fyra personer, som började meditera tillsammans så smått. Vid några tillfällen besökte vi också mannen från Varberg och fick då lära oss mer om den andliga biten, som många då kallade för New Age. Vid ett tillfälle hösten -98, nämnde “Varbergs” mannen att jag skulle läsa böcker om St Germain. Jag hade ingen aning om vem/vad detta var, men sagt o gjort besökte jag Guldkorn i Varberg för att leta efter någon bok med detta namn. Detta var en alternativbokhandel, som hade allt mellan himmel och jord som har med mystik och andlighet att göra. Tyvärr är den nedlagd idag. Jag hittade naturligtvis en bok som hette: Fortsatta studier i Alkemi, Saint Germain. Köpte den och läste ut den i ett nafs. Det var som om jag hade läst den innan? kunskapen som förmedlades var inte ny för mig. Detta satte naturligtvis myror i huvudet på mig. Hur kunde jag känna igen och förstå något som jag aldrig hade läst innan. Efter den här boken brakade det lös på allvar. Det var som om något hade öppnats upp inom mig, en slumrande inre kunskap. Min nyfikenhet exploderade och fick naturligtvis balanseras med familj, jobb och vänner.
Jag förstod också senare att den här fantastiska slumrande kunskapen/visdomen finns hos oss alla. Vi väljer var och en om/hur/när vi ska ta del av den här inre visheten.
Under min fantastiska resa, så har jag införskaffat mig många olika verktyg/nycklar för att utvecklas vidare som människa.



Starten på mitt uppvaknande

Andlighet Posted on Sun, June 17, 2018 14:30:29

Jag hade varit intresserad av de andliga – mystiska från och
till, men det var först efter min pappas
bortgång som det satte fart på allvar. Pappa hade under december månad 1995
pendlat fram och tillbaks mellan sjukhuset och hemmet för bl.a. hjärtproblem.
Dagen innan julafton skickade de hem honom från sjukhuset, fast att han var i
dålig kondition. Just vid tillfället när han kom hem, var vi inte så glada, men
med facit i hand blev den här julen väldigt speciell. Och det är med stor
tacksamhet och värme, som jag kan tänka tillbaks på just den här julmiddagen.
Allt var så lugnt och rofyllt hemma hos mamma och pappa. Trots att jag och min
syster har 6 söner tillsammans, så var även de väldigt lugna och harmoniska. Jag
har inte upplevt någon lugnare julafton sen dess. Framåt kvällen när alla
julklappar var utdelade och gröten uppäten, var det dags att åka hem. Den
kramen som jag då fick av min pappa, är jättesvår att beskriva i ord, men den
var så innerlig och omhändertagande. Jag minns att vi stod en lång stund i
kramen. En viskning landande i mitt öra ”min lilla flicka”. Vid detta tillfälle
visste jag inte något om energier eller det andliga, men hade jag vetat detta
så hade jag förstått vad som hade väntat längre fram den här julhelgen 1995. Under
annandag Jul blev pappa sämre och fick åka iväg till sjukhuset igen. Mamma
följde med och det bestämdes att vi skulle komma dagen efter för att hälsa på. Mamma
ringde på natten hem till mig och berättade att pappa hade lämnat oss. Jag
ringde vidare till min syster. Det var -30 grader denna decembernatt när vi
satte oss i bilen för att åka till sjukhuset. Väl framme kramade vi om mamma
och vi grät tillsammans en stund. Därefter samlades vi vid pappas sjukhussäng
runt 4.30 för att ta ett sista farväl av honom. Personalen hade gjort i ordning
pappa, tänt ljus och skapat ett stämningsfullt rum. Där stod vi mamma, min
syster och jag runt pappas säng. Pappa såg så fin och rofylld ut. Hans smärta
och ångest, var ett minne blott. Jag
strök min hand över hans hand och kände hur kall den var. Tanken på att inte
kunna krypa in i den varma, trygga famnen och få sin kind smekt med orden ”min
lilla flicka” kändes tungt. Vi grät och sörjde vid hans bädd. Plötsligt
stannade klockan som var på väggen bakom hans säng, 4.45. Anledning till att vi
märker detta är att det är en gammal klocka med sekundvisare som avger ett
litet ljud vid varje sekund. Vi tittar upp på klockan och konstaterar att
batteriet har nog gjort sitt. Vi fortsätter en stund till, småpratar och
gråter. När vi känner att vi är klara, ca 15 min senare, tar vi ett steg
tillbaka från sängen. Då startar klockan igen, som om ingenting har hänt med
klockan. Batteriet var inte slut. Jag får en känsla att det är pappa som visat
att han är med oss. Det som hände på sjukhuset var för mig en bekräftelse på
att han var med oss där i rummet hela tiden när vi stod vid hans säng. Han låg
inte i sängen, utan han var i rummet mitt ibland oss. En härlig värme och känsla
la sig till ro inuti min kropp, även om sorgen kändes tung.
Tack pappa för att allt du gav när du levde och allt du ger nu från andra sidan.